Desperat efter lösningar....

Mådda katastrof hela lör, låg kvar i sängen hela dan. Ångesten växte i mig och de enda jag kunde tänka på var hur jag skulle berätta för mina föräldrar att jag höll på att få en hjärtinfarkt på ett så lugnande sätt så möjligt utan att skapa panik eller annan hysteri. Tänkte på alla utvägar för att slippa må katastrof, skulle jag röka ner mig ? supa mig dyngrak? ta uppåt?

När man mår då dåligt är man desperat efter lösningar, hade någon psykologkärring frågat om jag ville ha några lugnade lyckopiller eller va fan dom ger folk idag hade jag inte tvekat en sekund!
Förmodligen hade jag tagit trippeldos och hoppas på att de slagit in direkt eller totalt däckat mig. Tänk om jag blir straffad för allt elände jag gjrot i mitt liv? alla dessa byfånar jag mobbat, slagit, häcklat, förnedrat och spottat på har fått sina böner hörda?!

Zappade igenom TVkanalerna, av någon anledning fastnade jag på en fotbollsmatch. Tur var de för matchen var så jävla tråkig att jag somnade hyfsat snabbt. Alla mina polare är tokiga i fotboll men varför? De händer fan inget på 90 jävla minuter....

Söndag fick jag frulle på sängen, mina föräldrar var oroliga och ville visa att de brydde sig. Vi är inte så ömsinta eller verbala i familjen, när farsan vill berätta hur mkt vi grabbar betyder får vi en mannlig box på axeln.