Att vakna upp en söndag som idag och inte må katastrof känns alltid lika märkligt, nästan som något fattas eller en viss oro över vad man eg ska göra en söndag.
Söndagarna är heliga, iaf när jag inte jobbar helg för då vet jag exakt vad jag ska göra hela dan.
Ligga i min svettiga säng med baksmällan som bultar i skallen och återupprepa den klassiska frasen, jag ska aldrig mer dricka alkohol i hela mitt liv. Givetvis är det inget jag själv el min kropp lyssnar på men tanke måste ändå ploppa upp av nostalgiska skäl.
Varför är jag då inte bakis idag, eller rättare sagt. Hur jävla ballt hade jag igår eg?
farmor fyllde år, de var precis så tråkig som det låter så jag vill inte ens gå in på det och än värre var att jag mer el mindre fått utegångsförbud på fre kväll av farsan så jag inte skulle sitta hemma hos farmor bakis som ett djur och stinka sprit.
Träffar henne inte så ofta och nu helt plötsligt vill alla träffa mig bara för att jag ska flytta till Australien, innan har ingen visat något större intresse för mig men jag bryr mig inte så mycket. Släkt som träffar mig beteer sig nästan som de vore en levande begravning, att de aldrig kommer se mig igen. Möjligt att de är många som hoppas på det, inte för jag är släktens svarta får. Känner mig ganska blek i dessa sammanhang.
Nu ska jag ringa runt till några polare och kolla skandalfaktorn från helgen nu när jag missat det roliga, ska bli intressant att höra historierna från en annan synvinkel....spännande eller patetisk rädsla för vad jag kommer höra?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar